Jag har ätit "lunch". Gick bra, känns än så länge helt okej. Dock vet jag att jag ska träna och så var det en minimal lunch... Men det var något! Det är bättre än inget!

Idag har jag även varit och lämnat blodprov. Gick bra men dem hade svårt att hitta ett bra ställe att ta blodet, men till slut så blev det bra. Efter åt blev jag svimfärdig och var tvungen att sätta mig utomhus på en bänk ett tag. Måde verkligen illa men lite luft och djupa andetag löste allt. Lunchen idag kan jag ärligt säga bestod av det med lägst antal kalorier som jag hade hemma. Gurka och spenat med en totalvikt på 90g.

Har även fått funderingar på om jag skulle börja ta med mig egen mat till skolan... Då vet jag iallafall vad det är jag stoppas i mig och hur mycket. Skulle även behöva fixa så att jag kan sitta själv och äta någonstans. Ska ta upp detta med min mentor idag eller i morgon. Känns som att det börjar gå uppåt nu. Men samtidigt är jag rädd, för jag vet att när jag äter får jag mer energi. När jag får mer energi orkar jag att träna mer. När jag orkar med mer träning så kan jag sänka vikten. Det är en ond cirkel och jag måste bryta den, vet dock ej hur. Men det ska gå!

Kram!

God morgon. Inatt har jag sovit bra och vaknat lagom tidigt. Villket känns väldigt skönt.

Har ätit frukost nu. Gick rätt bra och känner mig både nöjd och missnöjd. Är verkligen förvirrad nu. Tänker som två olika personer hela tiden. En röster säger att jo idag nu på helgen så kan jag äta frukost och så. Även att det ska gå bra och gör det i veckan. Medan den andre rösten talar om att jag måste träna bort allt och att när helgen är över blir det som "vanligt" igen. Då kan jag strunta i frukost och lunch. Vill båda nästan lika mycket. Men känner att jag vill det första mest. Har kommit på saker som jag skulle kunna ät, så som gröt och frukt. Men min andra röst slår ner dessa förslag och säger att då är det bättre att inte äta alls och bara träna. Det här är sjukt. Men jag försöker peppa mig så gott det går till att göra det som vi alla vet är rätt. Men har börjat vela på om hur jag ska klara detta själv. Ska jag kanske berätta om mina tankar, funderingar och mål för min mentor? Ja så får det bli. Har jag någon annan som vet så kan hon hjälpa mig att ändra mig. Jag är ju en bra bit på vägen, men det är svårt och jobbigt att ta sig upp. Det är lättare att bara släppa och falla ner. Så jag är lite rädd för vad som ska hända efter helgen. Hur jag ska göra och vad jag ska tänka.

Kram!

Kom aldrig ut. Helt ärligt så känner jag en smula panik över det... Kan bli en hård dag imorgon.. Jag fattar inte att jag tänker alla dessa tankar, samtidigt som jag inte vill se mig som sjuk. Jag skulle aldrig hamna här. Detta är ju inte JAG.

Jag är tjejen som aldrig mådde dåligt. Jag har alltiv varit den starka med glimten i ögat. Jag är den som aldrig skulle falla.

Hejsan!

Sitter nu på mitt rum och känner att jag måste ut och gå. Måste få bli av med lite... Det är inte bra att jag känner så. Har ju inte ätit för mycket idag. Har ätit två små smörgåsar till frukost och så åt vi bakpotatis till kvällsmat. Men det känns ändå. Usch, det är inte roligt. Så ska nog ge mig ut och gå en sväng nu. Rensa både tankarna och kroppen. Det spänner i magen och jag känner hur jag växer. Det är så jag känner, men jag vet att så är det inte. Men just nu är känslorna starkare än mitt förstånd. I morgon har jag planerat in att jag ska simma. Simma är det skönaste just nu, för det är inte lika tungt. Dock orkar jag inte lika mycket längre och har inte samma kraft och tempo i passen.. I kväll eller i morgon dyker det nog även upp en längre historia.

Kram!

Nu var frukosten avklarad. Pappa gick och köpte ett bröd, dock ett vitt. Har svårt för ljusa bröd. Så jag tinade ett bröd som jag själv har bakat. Det är mörkare och grovare så det går lättare att äta. Dock inga enorma skivor, men åt 2 tycken. Dock gillar jag inte riktigt det, får en konstig känsla i min mage. Det blir en klump.

Mina föräldrar reagerar inte på att jag inte äter vitt bröd, då jag sedan en tid tilbaka skyller på att jag blir konstig i magen av det.

Kram!

God morgon!

Just nu ligger jag i min säng och lyssnar på regnet som slår mot fönstret. Har inte lyckats att sova så bra inatt och har vaknat flera gånger. Så nu kände jag att då kan jag lika gärna gå upp tidigt idag. Har en konstig känsla i magen idag. Vet inte om jag håller på att bli sjuk eller vad det är.

Denna dagen kommer nog att bli tuff, då jag käner på mig att det ska bli första dagen på 2 veckor som jag ska äta tre mål på en dag. Med min ätstörning klarar jag av att äta ett mål om dagen.  Med det menar jag att jag kan äta det utan att få mycket ånger och tvångs tankar om att jag måste träna bort det jag ätit. Just nu känns verkligen 3 normala mål om dagen för mycket. Men jag vet så väl att dessa tankar är fel, då jag innan kunde äta normalt. Jag var den tjejen som åt massor med frukost och det var det bästa jag viste! Till lunch åt jag mestadels vegetarisk mat i skolan. Herre gud, jag älskade den maten. Jag hade hellre aldrig problem med att ta något mellanmål när jag kom hem från skolan. Då kunde jag äta smörgåsar och annat. Jag brukade även äta ca 4 frukter på en dag. När jag tänker efter så var det inte farligt för mig att äta så. Så det borde ju inte vara något problem nu?

Igår kväll innan jag somnade kom jag fram till att jag ska försöka äta något till frukost iallafall i veckan som kommer. Det behöver inte vara mycket men något. Lite banan eller lite grött, tror att det skulle gå bra. Det bästa kommer vara att kunna säga till min mentor att jag har ätit. Men jag måste komma ihåg att jag ska äta för min skull och inte för någon annans.

Idag är det som sagt lördag och då brukar vi få nybakta frallor till frukost. Innan älskade jag det och det vill jag kunna göra igen! Jag vill inte tänka en massa när jag äter. Jag vill kunna äta utan att göra motstånd. Jag vill känna att det är okej att njuta av maten.  

Kram!

Hejsan!

Nu har jag bestämt mig för att jag ska börja blogga. Jag ska blogga om min ätstörning. Jag väljer att skriva om detta då det för mig känns skönt att få skriva av sig. Tanken är att allt som i mitt liv kommer att kretsa kring detta ska skrivas här. Jag väljer att vara anonym då jag verkligen kan skriva precis allt. Vad jag kan berätta om mig själv är att jag är en tjej på 18 som pluggar sitt sista år på gymnasiet.

För att börja någonstans i min historia väljer jag att börja med idag. Idag var jag där jag aldrig trodde att jag skulle vara. Idag gjorde jag mitt första besök på en ätstörningsklink. Känslorna var blandade inför detta besök. Jag viste att det var bra att jag skulle dit, men samtidigt var jag både rädd och nervös. Antagligen för att jag inte viste vad som skulle hända. Som stöd med mig hade jag min mentor. Hon stöttar mig mycket i detta och hon kommer att nämnas en hel del här skulle jag tro.

I alla fall så åkte jag och hon dit och fick sitta och vänta en liten stund. Sedan kom en kvinna och tog hand om oss. I och med att det var mitt första besök så fick jag svara på en massa frågor och kolla blodtrycket, väga och kolla hur lång jag var. Sedan fick jag även fylla 2 papper med en massa frågor. Kvinnan berättade om olika behandlingsmetoder och ett sätt var att man skulle gå på dagskurser 4 dagar i veckan mellan halv nio och halv tre. Så då blir man sjukskriven och går inte i skolan. Det är inget allternativ för mig. Jag skulle aldrig klara av att vara borta från skolan så mycket. Dagskurserna håller normalt på i ca 12 veckor. Det existerar inte i min värld. Ett annat allternatvi är att göra behandling individuellt tillsammans med en sjöterska, kurator eller psykolog. Det låter mer som något som passar mig. Men hur vi ska gå till väga ska vi fatta beslut om nästa gång jag är där. Nästa vecka ska jag även upp till sjukhuset en dag och ta blodprover.

Efter besöket insåg jag ännu tydligare att jag gör fel. Detta har jag vetat ett tag och det är ett första steg till ett tillfrisknande. Jag har även börjat övertala mig om att försöka äta, men dock har jag inte kommit så långt ännu.

I min omgivning är det inte många personer som vet om att jag har problem med maten. Min familj vet absolut inget och det känns både bra och dåligt. För jag vet att det är dem jag behöver prata med, för att jag ska må bra och klara av att äta normalt igen. I min familj kan det uppstå en del tjafs och då tappar jag lusten till att äta. Idag när jag kom hem efter besöket så ville jag berätta och gick och klurade på hur jag skulle säga, men så blev det tjafsigt och stressigt så då fick det vara.

Min ätstörnings ser just nu ut som så att jag äter ingen frukost på vardagar eller lunch i skolan. På helgerna äter jag om jag är hemma. Annars äter jag kvällsmat, om jag är hemma alltså. När jag har ätit kan jag få ångerst och måste då träna bort det jag har ätit. Dock har min ork blivit sämmre så det blir mindre och mindre träning. Jag har gått ner i vikt. Det vet jag, det ser jag när jag väger mig. Men dock så kan jag inte se det på mig själv. Jag får höra från folk runt omkring att jag har blivit smal, men det är vad dem ser.

Kommer nog komma många uppdateringar de närmsta dagarna. Med berättelser och händelser. Har ni frågor så är det bara till att fråga, eller berätta om ni är med om något liknande.

Kram!